Lagarto

Jüm

Zulvia Orozco

Mi madre soñó que un lagarto trepaba un cocotero
Al poco tiempo bajó y se metió en sus brazos
Se amamantó de ella
Cuando creció buscó una laguna
Y cada vez que el lagarto llora
Gotean los ojos de mi abuela
Y yo la veo desde lejos.

Mis ojos están tristes, ven el mar todos los días
Y rompen en espumas y sollozos,
Mis ojos negros de noche
Buscan otro mundo
Quieren vagar, dormir, descansar.

Mis tristes ojos, silenciosos
Esperan el silencio que vendrá con la frescura
de otros soles, otras lunas
Ellas saben de la amada cabellera,
De los vaporosos olores que nos vuelven locos
Ahora, amargan los sueños.

Mis ojos ven las nubes, tierras escondidas
Dibujan soles, empujan las alas de los vientos
Gritan que el viento es camino y se pierde
Se pierde en largos caminos de viento.

Mis ojos viajan esta noche
Conocen otros cielos, montes, mundos
Conocen del dolor, la pena
Los inútiles llantos del mar, del amar
Que rompen en olas.

Ximüm taümb majaw nop jüm tajtep tenik kok
Tamong a nüt, kamüm majaw taw tiüt a jüm tajmel tewix nej
Tachech, mi jiw che nej aw
Wüx tatang jüm tayamb noyk nine wejyow
Wüx nej jüm lajiüts
Lajtoj mi yow oniüüg ximüm mbida
Imiün menkiaj xik tanajaw.

Amix omeaats xiniüng, ayambüw nangaj ndeyk
Ndoj ndiich miün achiüt ajiünts ajponch nangaj ndeyk
xiniüng atnej ongwiüts aet
Ayambüw palwüx kambaj iüt
Nind ajüeyiw, mameayiw, maxojtüw

Xiniüng amix omweats, ndijchiün aküel
ndiijchiün miün aküel meawan aliük
Palwüx nüet, palwüx kaw
Nejiw ajaüw leaw andiemar
Aag xewalayn maximear üech ikor mechachiür
Nganüy najal mbas ongwiuts

Xiniüng ajaw mbasakaats nangaj iüt
Ndoj anchom teat nüt, atech nangaj iün
Apajüw, nangaj iün tiüd, ndrojomiün
Ndrojow tiül najal mi tiüd nangaj iün

Xiniüng ojüyiw ongwiüts küy
Ajaw mbas akats moing kambaj iüt
Ajaüw wüx nekoy, monxing
Aag ajiünts nangaj nderk, ajiünts mondiüm
Ndoj, achiüt ajponch nangaj ndeyk.

Zulvia Orozco, poeta y dirigente política mero ikjooc,
o huave, originaria de San Mateo del Mar, Oaxaca.